Vi har nog gått igenom alla möjliga perioder med Theodor och från att han var sådär 1 år har han sovit bra om nätterna. Han har aldrig fått ligga och gråta eller vara vaken själv utan anledning. En gång lade jag ner honom i kanske 10 sekunder när han gallskrek (han var cirka 6 mån och Christopher hade varit sjuk i typ 3 veckor..) för att undvika att slänga honom i väggen.
En annan vet att det är riktigt jobbigt när barnet vaknat flera flera nätter i rad och bara skrikit i timmar. Det är fruktansvärt! Men att låta honom ligga och gråta själv skulle aldrig falla mig in. Ibland har han bara legat brevid mig och gallskrikit, en orkar inte hur mycket som helst mitt i natten. Men då är han i alla fall inte ensam!
Att låta barn "trösta" sig själva och ligga och gråta tills de somnar själva fungerar uppenbarligen. Har läst många som har skrivit att deras barn efter dessa metoder har sovit superbra, hela nätter efter det. Men så kan en ju fundera på varför det fungerar och om det är värt det..
Inatt sov jag och Theodor själva i dubbelsängen då pappan var borta. Jag vaknade 6.30 och fick springa till toaletten för att inte kissa på mig (gravid som jag är). Theodor fortsatte sova till kanske 7! Sovmorgon! :)